Ååååh, vilken underbar morgon!
Telefonen plingade till sent på kvällen. Vid den tiden får jag sällan mer än ett: "God natt!", men den här kvällen undrade du hur dags jag behövde vara på jobbet dagen därpå. Typiskt... Jag behövde vara där tidigt. - Ville du komma, men nu funkar det inte? frågade jag och skickade med en smiley med tårfyllda ögon. - Vi ser imorgon. - OK, svarade jag och kände mig oerhört uppgiven. Vi hade inte setts på en evighet och redan förra helgen fick det mig att bryta ihop, vilket i sin tur fick dig att ta avstånd. Vi skulle verkligen behöva ses och njuta av varandra! Så kom det ett nytt meddelande: - Vi löser det! Måste lösa det! Åååhh, vad jag blev lycklig och hoppfull! Det var inte ett löfte, men din replik sa mig ändå att det fanns goda chanser att du skulle dyka upp här hemma följande morgon. Jag förberedde frukost för två och packade väskan och la fram kläder innan jag gick och la mig, för att frigöra så mycket tid som möjligt på morgonen, och jag satte klockan tidigt, för