Olydnad, förtvivlan, ånger och bestraffning

Vilken vecka... Den har varit, minst sagt, omtumlande!

Jag kommer att göra två inlägg direkt efter varandra - det första om olydnad, förtvivlan, ånger och bestraffning. Nästa om njutning och försoning.

Jag var ju på semester. Allt var bra mellan oss medan jag var bortrest - vi hade härliga samtal, både över sms och i telefon, du var kärleksfull och gav mig den ömhet jag längtade efter, jag fick uppdrag att utföra och vi skickade bilder till varandra. De sista dagarna uttryckte du längtan. "Kom nu hem till din pojkvän!" skrev du och skickade hjärtan. Du pratade om kyssar och att älska, och jag bara smälter när du är sådan... Och du var så mysig den dagen då jag skulle flyga, vilket du vet betyder mycket för mig eftersom jag är lite rädd...

Även om det var trevligt att vara iväg på semester, så räknade jag ner dagarna tills att vi skulle ses igen. Jag längtade så! Behövde få kyssa dig och ta dig i min famn... Jag kände mig som om jag var under vattnet och simmade mot vattenytan - jag längtade efter din kyss som efter det där första andetaget när man klyver vattenytan och äntligen kan dra in luft efter att ha behövt hålla andan liiite längre än vad man egentligen klarar av. Jag drack ingen alkohol på hemresedagen för att kunna köra iväg och ses om du hörde av dig, men jag utgick från att du hade andra åtaganden på söndagskvällen och siktade hela tiden in mig på måndagen. Det var då jag skulle klyva vattenytan. Det var då jag skulle få kyssa dig. Det var då jag skulle kunna andas igen...

När måndagen kom hade vi bra samtal och en härlig stämning byggdes upp under dagen. Jag längtade till eftermiddagen och var så kåt att jag skyndade mig hem från jobbet - tänkte att jag var tvungen att hinna hem och byta trosor innan du kom! De jag hade på mig var alldeles fuktiga efter att jag hade längtat efter dig och fantiserat om dig hela dagen...

Du ringde ganska snart efter att jag hade kommit hem. Jag trodde att du skulle fråga om bilen var ute så att du kunde ta garageplatsen, men du hade bara en jobbrelaterad fråga och jag förstod att du hade andra människor runtomkring dig och inte kunde prata... En stund senare skrev du. Jag blev glad igen och tänkte att: "Nu kommer han!" Du skrev att du var sent på det och jag svarade att det var synd, att jag hoppades att du skulle fråga om bilen var ute när du ringde innan. "Är den det?" skrev du. "Så klart!" svarade jag. Så försvann du och jag tänkte igen att: "Nu kommer han!!!" Jag satte på musik och tände en massa ljus och gjorde det mysigt. Så ringde du. Jag tänkte: "Nu kommer han att säga att han är här om en minut och har jättebråttom, men att han var tvungen att få träffa mig..." Och så sa du i stället att det var trist men att du tyvärr inte hann träffas... Jag hade ju sett fram emot att äntligen få ta det där andetaget... Jag kände att jag redan hade hållit andan så länge jag kunde. Luften i mina lungor var slut och när jag inte fick klyva vattenytan så drunknade jag. Jag bröt ihop fullständigt och bara grät.

Du gillar inte drama, och att älska någon och längta så mycket efter någon, behöva någon så intensivt att hela världen slås i spillror om man tvingas gå för länge utan hans ömhet, närhet och beröring tycker du är riktigt hardcore drama! Du blev arg. Jättearg! Du har varit arg förr, men den här gången var det värre. Även om du är arg, så brukar du skriva God natt. Och oavsett hur arg du är, så låter du aldrig bli att skriva God morgon. Men den här gången fick jag gå och lägga mig efter timmar av gråt, utan att ha hört ifrån dig. Jag hatar att somna osams... Kan inte helt enkelt! När inte du tycker om mig, så tycker inte jag heller om mig! Så jag fortsatte att gråta hela natten. Min förhoppning var att du skulle höra av dig på morgonen, att du skulle vara lugnare när du fått sova på saken och att jag skulle få känna att även om du var irriterad, så fanns du kvar i vår relation, lite så som man säger till barnen: "Jag ogillar skarpt det du gjorde, men jag älskar dig lika mycket för det. Det du sa eller gjorde gjorde mig både arg och besviken, men det förändrar inte det faktum att jag älskar dig gränslöst mycket! Jag ogillar din handling, men inte dig!" Men du hörde inte av dig. Och du har sagt tidigare att om jag ställer till med drama så lämnar du mig. Jag utgick från att det var det du hade gjort. Jag såg inte klok ut när jag steg ur sängen på morgonen och hade det inte varit för att jag hade en hel rad viktiga möten inbokade under dagen hade jag stannat hemma. Nu satt jag istället rödgråten på mängder av möten och fick torka tårar från kinderna och förklara för alla att det var av personliga skäl som jag inte ville gå in på.

På onsdagsmorgonen fick jag äntligen ett "God morgon min slyna!" Det gjorde mig lycklig. Det gjorde mig också lycklig att du förhörde dig om hur mina morgnar såg ut under resten av veckan och det gjorde mig hoppfull att jag inte hade några tidiga möten inbokade alls under veckan, utan kunde flexa och komma senare om du ville ses. Du kunde inte lova något, men det faktum att du i alla fall diskuterade det gav mig hoppet tillbaka. Det verkade inte som om du hade gett upp helt när det gällde oss i alla fall... Du berättade att du tänkte straffa mig - hårt... Men hoppet levde i alla fall om att det skulle kunna bli bra igen.

En stund senare skrev du att det hade tagit längre tid än vad du trodde på morgonen, att du hade hoppats hinna komma och fostra mig på morgonen, men att det fick vänta.
- Synd! Jag längtar efter dig!
- Längtar efter straff?!
- Ja. Först efter straff kan vi lägga detta bakom oss och gå vidare.

Under förmiddagen hörde du av dig och beordrade mig att ta av mig trosorna. På lunchen skrev du först och gav mig order om att gå in på en toalett och tillfredsställa mig själv, men när jag var på väg mot toaletten plingade telefonen till igen: "Eller ta dig hem, så kommer jag..." Hjärtat slog snabbare och jag blev våt. "Ja, gärna!" svarade jag. Du måste ha vetat vad jag skulle svara och redan befunnit dig i bilen, för jag har närmare hem än du, men du kom väldigt snart efter mig.

När du kom in genom dörren var du förvånansvärt mild i tonen mot mig, men när du kom fram till mig tog du bryskt tag i mig och ledde mig till sovrummet. Väl där klädde du av mig och bestraffade mig hårdare än du någonsin har gjort. Du använde både händer och livrem på mina skinkor och min fitta och jag försökte att vara alldeles tyst, men kunde inte hindra tårarna som rann utför mina kinder. Du tog ett steg ifrån mig och beordrade mig att titta på dig. Jag tittade upp, men skämdes och vek snart undan med blicken. Du sa åt mig att se på dig och jag mötte din blick. Du undrade varför jag grät och jag svarade att det var både för att jag visste att jag hade gjort dig besviken och för att det gjorde ont. Du svarade mig att det var för att jag hade gjort fel som det gjorde ont. Så beordrade du mig att lägga mig på rygg i sängen. Du gav mig en dildo och sa åt mig att knulla mig med den. Du satt mellan mina lår och smekte din kuk under tiden och jag lät dildon knulla mig till orgasm. Så trängde du äntligen in i mig! Helt utan kyssar och smek, men jag fick känna din kropp mot min och din hårda kuk djupt i mig. Det var skönt att få höra och se dig njuta och känna hur du fyllde mig med din säd och veta att även om du var arg, så kunde jag skänka dig någon tillfredsställelse... Fittan krampade runt din kuk när nästa orgasm sköljde över mig som en våg.

Efteråt frågade du om jag var nöjd. Vi visste båda att det jag behövde var att få vara i din famn. Det jag behövde var att bli kysst. Men jag kunde inte be om det. Du hade nekat mig, och jag orkade inte ett nederlag till. Jag fick helt enkelt vara nöjd med att du gav mig en chans till, den absolut sista. Jag var nöjd med att du kom till mig, jag var nöjd med att du låtit mig komma, mer än en gång till och med, och jag var nöjd med att ha lyckats tillfredsställa dig. Så jag svarade ja. Jag var nöjd. När du klätt på dig och skulle lämna mig såg du mig i ögonen och sa: "Nästa gång får du kanske en puss..."

Ja... Det var det hårdaste fysiska straff jag har behövt ta emot hitintills. Jag var sjukt besviken på mig själv för att jag inte kunde hejda tårarna, men det gjorde ont. Riktigt ont! Jag kunde knappt sitta på cykeln de två första dagarna därefter. Och ändå var det straffet INGENTING jämfört med att du inte hörde av dig till mig varken på kvällen eller på morgonen efter att du hade blivit så arg på mig, eller att du lämnade mig påsatt men okysst när du hade straffat mig.

Efter den hårda bestraffningen var jag fundersam. Jag var brydd över att du fortfarande var så arg. Jag visste inte om du bara behövde mer tid eller om du var besviken på mig för att det kom tårar. Jag var i alla fall besviken på mig själv! Jag ställde frågan till dig, men du försäkrade mig att det inte gjorde något. Sa att du hade varit arg, frustrerad och kåt och att du hade varit ganska hård mot mig... Du sa att du bara behövde mer tid, men att det skulle lösa sig... den här gången!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En film på hur jag rider "dig"...

Djupa samtal, porriga uppdrag och flera orgasmer på film

Åååhh, vilken dag!!! Fler orgasmer än jag kunde drömma om - både på film och foto och tillsammans IRL